Det är en solig dag i mars, inte ett moln syns på himlen och jag sitter i bilen på väg mot Tväråträsk. När jag svänger av 363:an och in på det isiga underlaget sjunker tempot på bilen och jag känner att det är nu spänningen börjar. Både inför mötet men även för den bakhjulsdrivna sladdmaskinen jag kör. Hur hittade två holländare in hit till norrlands inland? Vad är det som lockar med glesbygden här?
Jag har fått direktioner på telefon men som vanligt… minnet är lite komplicerat. Jag blir tvungen att stoppa en bybo i varselkläder som hämtar posten. –Ursäkta, vart bor Paula? Jag tänker att i en liten by kanske jag inte behöver utveckla frågan mer. Tre hus bort och upp på en kulle får jag som svar. Jag hittar rätt, men det ser inte ut som ett stort turistcenter, snarare ett vanligt fridfullt bostadshus. Med tanke på allt jag hört om Laplandtime och hur mycket besökare från Europa som kommer hit så trodde jag att det skulle vara en enorm byggnad.
Om det är något som direkt är påtagligt så är det hennes energi och glädje. Paula står i köket och slänger direkt på thé-kokaren när jag kliver in. Siameskatterna Bart och Prince cirkulerar intresserade kring mig, så vackra men förbjuden frukt för en kattallergiker. Paula Perriens är en viktig kugge i Gold of Laplands organisation. Som styrelsemedlem, översättare, tolk, Facebook-ansvarig och allmän kunskapskälla kring Holland har hon varit drivande i många frågor. –Jag tycker det är viktigt att jobba tillsammans och det finns så unika resurser här.
Att Tväråträsk skulle vara så pass internationellt visste jag inte. Laplandtime tar emot bokningar till största del från Schweiz, Frankrike, Tyskland, Holland och Belgien. Jag frågar hur gästerna hittar till hit. –Oftast hjälper vi dem hitta flyg upp till Lycksele, Umeå eller Skellefteå, sen kör de bil hit. De har tydligen inga problem att ge sig ut på vilda inlandsvägar.
I Holland jobbade Paula som kommunchef och advokat, jobb som krävde mycket tid. Hennes man Frans hade eget företag och jobbade också nästan dygnet runt. –Vi kände att vi behövde något annat, och vi hade rest otroligt många gånger i Skandinavien som vi gillar mycket. Vi brukade hyra en husbil och köra ca 1000 mil på fyra veckor, säger Paula medan hon serverar thé. På frågan hur man hittar från Holland till Tväråträsk är svaret: slumpen. De kollade blocket och hittade huset som de idag bott åtta år i. –Vi lever vår dröm nu, säger hon ser väldigt nöjd ut.
Deras företag Laplandtime erbjuder både boenden och upplevelser i naturen omkring Tväråträsk. På sommaren är det fiske som gäller och på vintern är det skoter. Frans brukar guida gästerna och Paula står för markservice. –Jag brukar åka och handla mat åt gästerna på Ica Jonsson i Gargnäs. Att turismen ska gynna det lokala tycker hon är självklart. –Det är viktigt att vi ger tillbaka till bygden vi bor i, vi köpte t.ex. våra skotrar även lokalt. För vad händer med de här butikerna om vi handlar någon annan stans? Frans och Paulas Lodge erbjuder självhushåll för gästerna, men även där får hon agera tolk när förpackningar ska läsas. –Och allt eftersom så brukar det leda till att de glider iväg till grillen på altanen istället, skrattar hon. Lodgen i Tväråträsk vilar inte många dagar på året. –Vi är bara lediga från Oktober till mitten på januari, sen är det fullt ös igen. Inlandet levererar verkligen – via Holland.
Fakta Laplandtime
Aktiva år: sen 2010
Besökare per år: omkring 130
Kuriosa: Paula är spinning- och Yoga/Pilatesinstruktör i byn (ideellt) samt ordförande i Tväråträsk hembygdsförening.
Text: Sofia Johansson
