I boken ”Poas söner” beskriver Linnea Fjällstedt en fattig familjs kamp för överlevnad under tiden 1920-1940. I kojan vid Storberget levde de under ett decennium.

Johannes ”Poas” Nilsson hade tillsammans med sin hustru Josefina odlat upp torpet Genberg. När hon dog blev han tvungen att överlåta torpet till annat folk, eftersom han inte hade några barn. Poas blev satt på undantag, s.k. fargång, på det egna torpet. När han var 66 år gammal flyttande även den 30-åriga Augusta Hamberg in i fargångsstugan. På fyra år föddes tre söner. Familjen utsattes för förföljelse och hån och för att komma undan detta flyttade de till kojan vid Storberget. Kojan hade från början bara tre väggar, men Poas byggde upp en fjärde vägg samt en ladugård för deras 2 kor och en oxe. Man tog också upp några små odlingar. Poas var då 72 år gammal och Augusta var söndervärkt av sviter efter engelska sjukan.

I området finns också en tjärdal och några härdar.
Koordinater:
SWEREF 99 TM: N 7160763, E 659383
WGS84: 64°32’4.6″N 18°19’24″E

Poastigen är totalt ca 3.5 km och till stora delar lättvandrad och passerar i sin början rakt igenom ett fångsgropssystem.